Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III - 22. Evangelistverksamheten i Kina. Af A. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gifver en viss fasthet åt hela missionsarbetet. Detta
erkännes äfven af hvarje missionär, som varit i tillfälle att pröfva
på detsamma. Men att få dessa persöner är i sanning ingen
lätt sak. Många finnas, som för penningar gärna »predika
läran», som de säga. Dessa åstadkomma naturligtvis mycket
ondt och äro svåra hinder för Guds rikes utbredande. Men
dessa verkligt troende män, som af rent uppsåt frambära lifvets
glada budskap bland sitt folk, äro i sanning få.
Jag red en gång 100 svenska mil fram och åter och
besökte därunder 12 missions station er i tanke att finna någon
troende man, lämplig till evangelist, men fick återvända hem
utan att hafva funnit någon. Ett allmänt böneämne bland
Guds för Kinas frälsning arbetande folk bör blifva att få
trogna infödda evangelister, som äro villiga att offra sig för
Jesu rikssak och sitt folks väl. Det är för hvar och en, som
känner de kinesiska nationalegenheterna, klart som dagen, att
Kina aldrig kan evangeliseras endast af europeiska missionärer.
Dessa behöfva till medarbetare infödda kristna, som föra en
helig umgängelse, och då skall missionsarbetet gå framåt med
en fart, hvarom vi nu näppeligen kunna göra oss en
föreställning. Jag skall aldrig glömma ett tillfälle, då vi tre svenska
missionärer och två infödda evangelister voro tillsamman. En
af missionärerna hade talat med andens smörjelse, och det
syntes gripa folkets hjärtan. En medelålders man med
glasögon på näsan och myndig min stod i hopen. Sedan han
lyssnat en god stund, sade han: »Det är goda ord, mycket
goda ord, men se, han är utländing». En af evangelisterna
reste sig och sade: »Se på mig; är jag kines eller utländing?»
Kines, vårt folk, blef svaret. Han talade sedan en stund om
sitt forna lif i afguderi och synd och sitt närvarande lyckliga
lif i tron på Jesus. Det var med stor rörelse vi sågo, hvilket
märkligt intryck detta enkla vittnesbörd gjorde på alla de
närvarande. Den förut så myndige, glasögonprydde herrn
tog glasögonen af näsan och torkade tårarna ur ögonen med
sin långa rockärm sägande: »När någon af vårt folk tror på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
