Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 VENUS
hon såg bedrövat ner på sin vita dräkt och tänkte:
ska det då bli han? Han var mycket intagande,
spirituell, passionerad och så vidare, men han var
inte alls sådan hon tänkt sig den, som komma skulle.
Han borde också varit ung — som hon. Astronom,
som hon. Vetenskapsman, sportsman på en gång.
Inte en man, som erfarit och lidit så mycket i sitt
kärleksliv. Nej, en som aldrig älskat och aldrig
hatat en kvinna förr. En för vilken allt var nytt.
— Varför går jag inte ifrån honom? För det
som Anna bad mig om? För något annat? Hon såg
hastigt upp, så hastigt att han blev överrumplad utan
mask, förvandlad och ärlig av sin åtrå.
— Varför ser Knut så på mig?
— När man frågar, om det man vet, är det för
att man tycker det är roligt, att höra sin visshet
bekräftas. Det gläder mig därför, att du frågar.
— Gläd sig inte för tidigt, sade hon vredgad.
— Det gör jag aldrig. Det är jag för klok till.
— Det kan hända Knut inte vet allting, sade hon,
reste sig och gick.
Mannen såg, att hon var rädd, men att hon
liksom redan väntade honom, var böjd och besegrad
mot sin vilja. Mitt liv är helvete utan slut, tänkte
han, men denna flicka, dessa veckor, detta rus är
min rätt. Hon har kommit mig i händerna som ett
hittebarn vid min dörr. För resten, jag ämnar väl
inte göra henne illa... Venus har för henne blott
varit en stjärna, jag ska visa henne den jordiska
Venus. Man kan inte alltid vara nystruken och snö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
