Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
— Vansinne!
— Naturligtvis.
— Du skulle ju tala vid fursten? Gör det! Han
hjälper nog.
— Galenskaper! Begriper ni inte, att han är
likadan? Ingenting hjälper. Allt är slut.
— Det var du själv, som ville det.
— Jag vet. Men jag förstår, att det är lönlöst.
Jag ska naturligtvis göra det, så fort han kommer
— och sedan finns ingenting mer att vänta på.
Tyst — sången slutade där inne. Nu är mässan
slut. Nu!
— Men lugnt, Magne! Lugnt och stilla! Den,
som klandrar mycket, han berömmer. Jag talade
en gång med en hög herre —
— Ska jag berömma biskopen, kanske? Släpp
mig, dårar!
— Du ska inte berömma heller. Den, som
berömmer mycket, han klandrar. Men du ska tala
hövligt och lugnt. Jag var en gång hos en
förnäm —
— Å, jag längtar, jag längtar! sade Magne. Ta
inte i mig! Vänner! Jag håller så mycket av er,
jag ska vara så stilla. För er skull. Släpp mig bara!
Jag längtar efter natt och köld och stora, vita
vidder. Ändlösa slätter, ni vet, som stå och sjunga
i ensamheten; de bli stora som evigheten, när
mörkret faller i skymningen. Jag ville vara tio år
äldre just nu, så att jag kunde minnas denna stund
med lugn, vad den än må ge mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
