Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
framgå, att han ansåge den heliga kyrkans lära vara
på alla punkter falsk.
Sedan den unge pappersmannen slutat, gick en
susning av häpnad och förskräckelse runt det gröna
bordet. Hans furstliga nåde satt orörlig. Kanslern
vid hans sida lutade sig road mot väggen, sträckte
ut benen framför sig och lade armarna i kors över
bröstet, beredd att höra en underhållande dårskap.
Några unga herrar i följet skrattade.
En dörr öppnades mitt emot hovets herrar, och
Frälsgive kom ensam in. Han såg sig förvånad
omkring. Gick tveksamt fram mitt i salen, hälsade
först åt det gröna bordet, sedan åt fursten, som
han inte kände igen. Han var inte fängslad, men
i dörren, som ställdes öppen bakom honom, syntes
några beväpnade knektar av biskopens folk.
Genast sprang kanslern upp, ivrig och
stridslysten — en ung herre sändes fram till hans
eminens igen. Och hans eminens var alltjämt lika
fromt överraskad och sade, att nej, visst inte,
personen är alls inte fängslad, vi ha endast låtit hämta
honom.
Utan att avvakta svaret hade kanslern redan låtit
öppna dörrarna bakom hans furstliga nåde. Båda
dörrarna fylldes med beväpnade knektar av furstens
folk. Genast lät hans eminens en kyrkotjänare gå
med bud, biskopsgårdens knektar drogo sig tillbaka,
dörren stängdes. Slottsknektarna drogo sig tillbaka,
dörrarna stängdes. Och den unge pappersmannen
vid sidan av hans eminens reste sig med ädel
värdighet, gick fram till hans furstliga nåde, de klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
