Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
tvinga ni mig alla till detta? Varför hetsa ni mig
över mänsklig förmåga? Bär jag inte redan straffet
för mitt övermod? Där ligger hon ju död, hon som
jag älskat! Gud, hjälp mig!
Den döda låg stilla och rörde sig inte. Hennes
tänder grinade i den livlösa munnen, hennes ögon
glodde vita under halvsänkta ögonlock. Under
jordlakanet lågo hennes händer knäppta över hennes
bröst. Han öppnade lakanet, lade sin hand över
hennes små vita händer och sade:
— Saliga själ! Din kropp röjer in i döden vad
du vande den till, medan du levde. Gud har inte
övergivit dig, din själ lever i Paradis. Din kropp
är endast en klädnad du lämnat, den hör jorden till
och ska förgås i jorden — men din ande lever
evinnerligen, så sant Gud själv, den O förgänglige,
har givit oss alla liv av sitt liv.
•— Jag vill se henne leva, innan jag tror dig, sade
mästaren obevekligt. Väck henne till liv — för ett
ögonblick bara — och befria hennes själ! Sedan må
döden åter äga hennes kropp.
Bredvid mästaren stod nu hans hustru, den gamla
kvinnan med järngrått hår och ett ansikte av järn.
Hon gick fram till Frälsgive, lade sin hand på hans
arm och sade:
— Gör det nu! Vad ska vi annars tro på?
— Jag kan inte! skrek Frälsgive. Gud vill det
inte! Hur skulle jag kunna göra något sådant? Jag
är en usel, syndig människa, fylld av en människas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
