Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Det svenska slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-203
i-]{+i+} vårt land — som minne av vår kanske djupaste
förned-ringstid. Det finns nog inte något annat folk på jorden, vars
vuxna män frivilligt, utan nödtvång och utan någon som
helst i historien given orsak valt en sådan ram för sina
intimaste glädjestunder!
Först under 1700-talet börja de svenska byggherrarne
försöka kopiera den franska slottstypen, stormännens
praktfulla, palatslika boning, präglad av renässansens intensiva
skönhetsdyrkan och strålande livsglädje — och utan
fästningsverk! Men det kan inte nekas att dessa slott verka
en smula främmande i vårt land — även om de givit oss den
vackraste möbelstil, som existerar hos oss: den svenska
»bondrococo’n».
»Det fula landet med de vackra ögonen» kallar Strindberg
Sverige — och det ligger mycket i det! De små svenska
insjöarna, omgivna av skrovliga berg och mörka skogar, äga
en tjusning, som man minns var gång man utomlands ser
de svenskt blåa ögonen i ett svenskt blont ansikte.
Det franska slottet har givit oss ofantligt många goda
gåvor — men det tyska slottet passar onekligen bättre i
detta karga land, vars till det yttre så kärva folk i själ och
hjärta ständigt drives mellan brutalaste råhet och blötaste
sentimentalitet — ur vilken trollcirkel Svenskarne ofta nog
befrias först genom en närmare bekantskap med det
engelska gentlemannaidealet.
Låt mig nu också tillägga, att denna äntligen mognade
typ av svensk — när han någon gång kommer så långt —
förefaller att vara en av de förnämligaste människotyper
som existerar — betydligt förnämligare än engelsmännen
själva!
Tyvärr är denna svenska typ mycket sällsynt. —
Det svenska fästningshuset är naturligtvis obeboeligt. Det
är mörkt, iskallt och ihåligt tomt — som skallen på en
gammal knekt.
De militära anläggningar och redskap, som finnas kvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
