Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamla männens sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exakt kunde uppges. Folk, som rökte en pipa
tillsammans vid vägkanten eller slöade kring brasan,
gjorde ett överslag över hur många, som fallit för
hans hand. De hade alla varit vita, dessa stackars
mördade människor, och de hade blivit mördade
var för sig, parvis eller i hela grupper. Och så
meningslösa och omotiverade hade dessa mord varit,
att de länge gäckat den beridna polisens
efterforskningar, till och med under kaptenernas tid och
senare, då gulgräveriet började löna sig och det kom
en guvernör från huvudstaden för att låta landet
betala för sin rikedom
Ännu mera mystiskt var det dock, att Imber själv
kom till Dawson för att angiva och utlämna sig
själv. Det var sent på våren, medan Yukon stönade
och vred sig under sitt istäcke, då den gamle
indianen mödosamt kröp uppför strandbädden från
flodfåran och stod och klippte med ögonen på
huvudgatan. Folk som sett honom komma, lade märke
till att han var svag och gick ostadigt och att han
vacklade bort till en hög byggnadstimmer och satte
sig. Där satt han en hel dag och stirrade framför
sig på den oavbrutna strömmen av vita män, som
drog förbi. Många vände sig nyfiket om för att se
honom, och mer än en anmärkning fälldes om den
gamle siwashindianen med sitt underliga uttryck i
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
