Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur författarnes företal - III. af Friedrich Engels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsfånge, och Rysslands revolutionärer bilda förtruppen i
Europas revolutionära rörelse.
Vidare ha utkommit nya översättningar till polska,
danska, franska, spanska, engelska, ja t. o. m. armeniska.
Manifestet har haft en märklig historia. Vid sitt
första framträdande entusiastiskt hälsat av den
vetenskapliga socialismens då ännu fåtaligare pioniärer, trängdes
det med hela arbetarrörelsen i bakgrunden under
reaktionstiden efter 1848. Då Europas arbetare gjorde sitt
nästa anlopp mot de härskande klasserna, skedde det i
internationalen. Denna hade till syfte att smälta samman
proletariatets alla stridbara elementer till en armé; den
kunde sålunda icke utgå från manifestets grundtankar,
den måste ha ett program, som icke utestängde vare
sig Englands fackföreningar, Frankrikes och de övriga
romanska ländernas Proudhonister eller Tysklands
Lassalleaner[1]. Detta program — i Internationalens stadgar
— författades av Marx med ett mästerskap, som t. o. m.
erkändes av Bakunin och anarkisterna.
För den slutliga segern för manifestets åskådning
litade Marx allenast på arbetarklassens intellektuella
utveckling, sådan denna måste gestalta sig under förenad
aktion och diskussion. Och han fick rätt.
Arbetarklassen år 1874, då Internationalen upplöstes, var en helt
annan än den varit 1864, då den grundades.
Proudhonismen i de romanska länderna och den specifika
Lassalleanismen i Tyskland voro stadda i utdöende, och
t. o. m. de då för tiden stock-konservativa engelska
fackföreningarna gingo småningom mot den punkt, då 1887
deras ordförande på kongressen i Swansea kunde säga:
“den kontinentala socialismen har för oss förlorat sin
skräck“. Men den kontinentala socialismen, det var
nästan endast den teori, som förkunnas i manifestet.
Så återspeglar manifestets historia till en viss grad
själva den modärna arbetarrörelsens historia ifrån 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
