Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunistiska partiets manifest - I. Bourgeoisi och proletariat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varje gång slutat med en revolutionär omgestaltning av
hela samhället eller med de kämpande klassernas
gemensamma undergång.
Under historiens tidigare epoker finna vi nästan
överallt en fullkomlig klyvning av samhället i olika stånd, en
mångfaldig gradindelning i olika samhälleliga ställningar.
I det gamla Rom hava vi patricier, riddare, plebejer;
under medeltiden feodalherrar, vasaller, mästare, gesäller,
livegna och därtill inom var och en av dessa klasser
olika grader.
Det vid det feodala samhällets undergång uppståndna
borgerliga samhället har icke upphäft klassmotsatsen.
Det har blott i de gamlas ställe satt nya klasser, nya
villkor för förtrycket, nya former för kampen.
Vår epok, bourgeoisiens epok, utmärker sig dock
därigenom, att den förenklat klassmotsatsen. Hela
samhället delar sig allt mer i två stora fientliga läger, två
stora varandra rakt motsatta fientliga klasser: Bourgeoisi
och proletariat.
Ur medeltidens livegne framgingo de första
städernas s. k. pålborgare[1]; ur detta pålborgarskap utvecklade
sig de första elementen av bourgeoisien.
Amerikas upptäckande, Afrikas kringseglande
skaffade den uppkommande bourgeoisien ett nytt område.
Den ostindiska och kinesiska marknaden, Amerikas
kolonisering, byteshandeln med kolonierna, förökandet av
bytesmedlen och varorna i allmänhet, gåvo handel,
skeppsfart och industri en förut icke anad utsträckning och
därmed en rask utveckling åt det revolutionära elementet
i det sönderfallande feodalväldet.
Den hittillsvarande feodala eller skråmässigt bedrivna
industrien räckte icke längre till att fylla det med de nya
marknaderna växande behovet. Manufakturen trädde i
dess ställe. Skråmästarna undanträngdes av det
industriella medelståndet. Delningen av arbetet mellan olika
korporationer försvann inför arbetsfördelningen i den
enskilda verkstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
