Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunistiska partiets manifest - II. Proletärer och kommunister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egendomens sociala karaktär förvandlas. Egendomen förlorar
sin klasskaraktär.
Låt oss nu gå till lönarbetet: Lönarbetets
genomsnittspris är arbetslönens minimum, d. v. s. den summa
av livsmedel som är nödvändig för att uppehålla
arbetaren som arbetare. Vad lönarbetarna alltså tillägna sig
genom sin verksamhet räcker blott och bart till att
bibehålla livet. Detta personliga tillägnande av
arbetsprodukter till livets omedelbara uppehälle vilja vi ingalunda
avskaffa. Vi vilja endast upphäva den eländiga
karaktären hos detta system, varunder arbetaren blott lever
för att föröka kapitalet, endast lever för så vitt den
härskande klassens intresse fordrar det.
I det borgerliga samhället är det levande arbetet
blott ett medel att föröka det hopade arbetet. I det
kommunistiska samhället är det hopade arbetet blott ett
medel till förlängande, befordrande och rikligare utveckling
av arbetarnas levnadsprocess.
I det borgerliga samhället härskar alltså det förflutna
över det nuvarande, i det kommunistiska det närvarande
över det förflutna. I det borgerliga samhället är
kapitalet självständigt och personligt, medan individen är
osjälvständig och opersonlig.
Och upphävande av detta förhållande kallar
bourgeoisien upphävande av personlighet och frihet! Och
med rätta. Det gäller förvisso upphävande av
bourgeoisipersonligheten, -självständigheten och -friheten.
Med frihet förstår man under de nuvarande
produktionsförhållandena den fria handeln, friheten att köpa och
sälja.
Men försvinner schackraren, försvinner även den frie
schackraren. Talesättet om fri tävlan, liksom vår
bourgeoisis övriga frihetsfraser, hava blott mening gent emot
den bundna tävlan, gentemot medeltidens borgare, men
icke gentemot det kommunistiska upphävandet av
frikonkurrensen, av de borgerliga produktionsförhållandena
och av bourgeoisien själv.
I förskräckens över, att vi vilja upphäva
privategendomen. Men i Edert bestående samhälle är
privategendomen redan avskaffad för nio tiondelar av dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
