Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ligt. . . . De snälla tackorna springa vid sina långa rep
rundt omkring de smärta fruktträden, och
arrenda-torns son vet, att äfven de hafva sin skyddsande —
nämligen den svarta, lifvade Spetsen. Denne sitter vid
sin unge herres sida — ett öra i vädret, det andra
resigneradt nedhängande, nappar efter flugor, som
han hatar af hela sin svarta själ, samt kontrollerar
hvarje rörelse af sina bräkande undersåtar, om dessa
möjligtvis hafva en tanke på flykt.
Och blombladen falla ned . . . och solen glänser
på den lille forskarens lingula hår, hvilken glömt både
tid och rum vid sina studier.
Plötshgt morrar Moppel, Spetsen — reser på sig,
hviftar och ringlar svansen på det graciösaste sätt.
Hans märker ingenting. Han tittar inte upp, förrän
en kraftig hand tar honom i nacken som en hund och
lyfter upp honom. Det kan ingen annan vara än
hans far.
»Förbaskade pojke! Är du der och drömmer
igen?)) — och sedan ställes han rakt på fötterna, och
den gamle Burkhardts röst fortfar i djup bas: ))Se der
är vår linhårige byting, herr kommerseråd, titta sjelf
på den odågan, om ni kan använda honom.» Orden
låta lika sträfva som eljes, men den väderbitna
handen stryker full af stolt ömhet öfver den ende sonens
silkesglänsande hår. Hans gnuggar sig förvånad i
ögonen, och sedan öppnar han dem stort.
Ja, nu fick han se någonting förundransvärdt. En
fet, liten herre i en storrutig kostym, med klockkedja
af guld nästan lika tjock som järnkedjan vid brunnen,
och så lustiga glasögon, som vid ett snöre voro
fastklämda på näsan. Denne ser vänligt på honom med
röda, svullna ögon och säger: »Jaså, det der är
således lilla Hans! Nå, Aglae, hvad tycker du om den
lilla pojken?»
Aglae! Först nu såg han hufvudsaken. Något
sådant hade han ännu aldrig sett förr. Var det verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
