- Project Runeberg -  Konovalof /
35

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att du hittade på! Tror du inte, den rycker dig med
också? Och så drunknar vi bägge två.

— Om vi håller oss alldeles invid stranden? ... Men
du har nog rätt, den kan rycka oss med. Titta, så den
skummar! ... Vid vårflödet måste den vara svår .. . Tänk
bara! Och för höskörden kan den också vara farlig ...

Lenka hade icke lust att prata och svarade därför icke,
utan tog upp en torr lerklump och smulade sönder den
mellan fingrarna med tankfull min.

Farfadern såg på honom och tycktes fundera.

— Se nu där ... sade Lenka sakta och entonigt, i det
han skakade dammet av fingrarna, den där
jordklumpen ... den tog jag mellan fingrarna och smulade
sönder ... och nu är det bara små, små sandkorn, så små att
man knappt kan se dem ...

— Nå, än sen? frågade Archip hostande och såg genom
tårarna, som fyllde hans ögon, på sonsonens stora, torrt
glänsande ögon och magra, vassa ansikte. Vad menar du
med det? tillade han, då hostan gått över.

— Jo, jag menar ... sade Lenka, vridande på huvudet
och visande med handen åt floden. Jag menar, att på
samma sätt är det med henne där ... och med jorden ...
och med allt, som är byggt på den .. . Hur många städer
har inte du och jag vandrat igenom! En sån förfärlig
massa! Och överallt är det så mycket människor!

Och då han icke lyckades riktigt fånga sin tanke,
tystnade han och såg sig åter tankfullt omkring.

Farfadern teg också ett ögonblick och sade därpå
smekande, i det han makade sig tätt intill sonsonen:

— Min kloka gosse! Du har så rätt i vad du säger ...
stoft är allting .. . städerna och människorna och du och

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free