Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att förstå och tycka synd om varandra ... För den mätte
är tiggaren som smuts på vägen.
Gubben var helt upphetsad av smärta och vrede. Hans
läppar skälvde, och de matta ögonen irrade oroligt
omkring i sina rödkantade hålor, medan rynkorna i det
pergamentlika ansiktet framträdde ändå skarpare än
annars.
Lenka tyckte icke om honom sådan och blev alltid en
smula rädd, när han såg det.
— Nu frågar jag dig, hur du tänker ta dig fram i
världen? Du är en klen liten stackare, och världen är ett
vilddjur. Den kommer att uppsluka dig med ens. Och det
vill jag inte... Jag älskar dig, ser du, mitt barn! ... Du
är den enda jag har, liksom jag är den enda du har ...
Hur ska jag då kunna dö? Det är omöjligt för mig att
dö och lämna dig ensam ... Vem ska ta hand om dig?
Herre, vi haver Du vänt dig ifrån Din tjänare?! Leva
har jag inte kraft till och dö kan jag inte för barnets
skull... jag måste ju beskydda det. I sju år har jag ju
burit honom... på mina gamla armar ... Herre, hjälp
mig! ...
Gubben satte sig upp och grät med huvudet nedsjunket
mot de skälvande knäna. Också axlarna skälvde av
snyftningarna, som hest och rosslande trängde fram ur det
sjuka bröstet.
Floden strömmade brådskande framåt och skvalpade
högljutt mot stranden, som om den ville överrösta gubbens
snyftningar. Den molnfria himlen smålog klart,
utgjutande sin brännande hetta över jorden, och lyssnade i
ostört lugn till de grumliga vågornas oroliga brus ...
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
