Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farfar Archip och Lenka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans stora, kraftfulla gestalt andades mätthet, styrka,
hälsa och självmedvetenhet, och samma intryck gjorde
också hans stora, välfödda, skäckiga häst och de höga,
med tjocka skenor beslagna vagnshjulen.
— Åhoj! ... Åhoj!
Farfar och sonson togo av sig mössorna och bugade
sig djupt.
— God dag på er! skrek högljutt den nykomne, och
efter ännu en blick över till den motsatta stranden, där
den svarta färjan kom långsamt och trögt framkrypande
ur buskarna, såg han mönstrande på de båda tiggarna.
Kommer ni från Ryssland?
— Ja, välgörare, svarade Archip bugande.
— Är det hungersnöd hos er?
Han hoppade ner från vagnen och började spänna till
något på remtygen.
— Till och med kackerlackorna svälter ihjäl.
— Ho ho! Till och med kackerlackorna? Det vill säga,
det finns inte ens några brödsmulor kvar, ni har ätit upp
allt? Ja, äta kan ni nog. Men ni måtte arbeta dåligt, ty
den som arbetar ordentligt, behöver inte svälta.
— Ack, välgörare, det är först och främst jordens fel.
Den är utsugen, vill inte frambringa mera.
— Jorden? kosacken skakade på huvudet. Jorden måste
alltid alstra, det är därför den är given människorna.
Jag säger dig — det är inte jordens fel, utan armarnas.
Det är armarna, som är dåliga. Med goda armar kan man
till och med få stenen att frambringa frukt. Har du varit
vid Svarta havet, farfar? Där odlar de själva stenarna!
Färjan hade nu hunnit över,
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
