Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jemeljan Piljaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En våg fattade den smutsiga tingesten, förde ut den ett
stycke och kastade den därpå åter upp på stranden, som
om den funnit presenten för tarvlig.
— Vill du inte ha den? brummade Jemeljan. Sladder,
du ska behålla den ändå!
Han tog upp den våta pungen, lade en sten i den och
slungade den långt ut i havet.
Jag måste skratta.
— Nå, vad grinar du för? föll han över mig. Du är
mig också en fin pojke! Hänger jämt med näsan i
böckerna, släpar till och med det otyget omkring med
dig överallt... och är inte i stånd att begripa, vad en
säger! Du ditt fyrögda spöke!
Denna anspelning på mina glasögon bevisade mig, att
Jemeljans förargelse redan nått en ganska hög grad. Han
brukade icke ta anstöt av dem, förrän han var så där
riktigt hjärtligt uppbragt på hela världen. Vanligtvis
förlänade denna ofrivilliga ansiktsprydnad mig något visst
förnämt i hans ögon. Under de första dagarna av vår
bekantskap kallade han mig aldrig annat än "ni", fastän vi
arbetade tillsammans som kolbärare på en rumänisk
ångbåt och jag var precis lika trasig, sotig och eländig
som han.
För att stämma honom en smula blidare, bad jag
honom om ursäkt och började att berätta för honom om
de där "andra staterna", som enligt hans åsikt så skickligt
förstodo att umgås med regn och solsken. Jag kunde icke
underlåta att förvisa hans föreställningar i denna punkt
till fantasiernas område.
— Ser man på! ... Förhåller det sig på det viset! . ..
Aha! insköt han litet emellanåt, men jag hade likväl ett
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
