- Project Runeberg -  Konovalof /
85

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jemeljan Piljaj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är ni då?" frågar hon vidare och spärrar förskräckt upp
ögonen och darrar som ett asplöv. "Vern är ni?"

Jemeljan måste ofrivilligt skratta mitt i sin berättelse.

— "Vem jag är, frågar ni? Framför allt behöver ni
inte vara rädd, lilla fröken! Jag ska inte göra er något
ont. Jag är — en ofarlig människa, en stackars
lös-drivare, ser ni." Jag kunde ju inte säga henne, att jag
lagt mig där i bakhåll, för att knäppa en köpman! Och
hon svarade: "Mig gör det detsamma — jag har kommit
hit för att dränka mig." Och det sade hon i en ton, så
att det gick en rysning över mig — alldeles för
allvarsamt talade hon, käre bror. Nå, vad var då att göra?

Jemeljan sträckte liksom hjälplöst ut armarna och såg
på mig med ett brett, godmodigt leende.

— Jag började med en gång på att tala och tala, bror
lille. Vad jag sa, det vet jag inte längre nu, men jag
talade så, att jag själv spetsade öronen ... mest väl om
att hon ännu var så ung och så vacker ... Ty vad det
sista anbelangar, så var hon verkligen en märkvärdigt
vacker flicka... Ack du, min bror lille, vad ska jag väl
mera säga ... Lisa hette hon ... Jag talade alltså till
henne — eller kanske var det mitt hjärta, som talade.
Och hon ser på mig, så genomträngande och allvarligt
och småler plötsligt! ... formligen gallskrek Jemeljan
utåt stäppen med tårdränkt stämma och tårar i ögonen
och fäktade med de knutna nävarna i luften.

— Och när hon smålog, då töade jag också
fullständigt upp och pladask! kastade jag mig på knä för henne.
"Lilla fröken", säger jag, "lilla fröken!" och så vidare.
Men hon, bror lille, hon fattar med båda händerna om
mitt huvud och ser mig i ögonen och småler ... alldeles

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free