Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschelkasch - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De bruna mustascherna ryckte därvid som på en katt,
och de krökta klolika fingrarna, som han höll hopknäppta
på ryggen, rörde sig nervöst. Till och med här, bland
dessa hundratals trasiga och tvetydiga figurer, ådrog sig
Tschelkasch genast uppmärksamheten genom sin seniga
magerhet och sina lurande, smygande, avmätta rörelser,
som förrådde en ständig inre upphetsning och spänning
och livligt erinrade om stäpphöken.
Grischka Tschelkasch närmade sig en grupp kolbärare,
som gjort sig det bekvämt i skuggan av en hög stapel med
kolkorgar. En liten starkt byggd karl med ett enfaldigt,
rödfläckigt ansikte och en färsk skråma på halsen gick
emot honom.
— Matroserna saknar två manufakturbalar, viskade
han halvhögt, de har redan börjat söka efter dem.
— Nå, än sen? svarade Tschelkasch, mätande honom
med sina kalla, lugna ögon.
— Än sen? De håller på att söka, något vidare ville
jag inte säga.
— Ska jag kanske gå och hjälpa dem?
Han kastade en hånfull blick åt det håll, där
packhuset låg.
— Dra åt helvete med dig, snäste han därpå av den
välmenande varnaren. Och pekande på skråman på hans
hals, frågade han: Var har du varit och skaffat dig det
där? De har tygat till dig snyggt igen! ... Har du inte
sett till Mischka för resten?
— Nej, inte på en hel evighet, svarade den andre och
gick tillbaka till sina kamrater.
Tschelkasch gick vidare, och alla hälsade på honom
som gamla bekanta. Men han, som annars var så glad och
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
