Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en halvtimme hade jag författat en rörande
skrivelse till henne.
— Nå, läs upp då, hur har det blivit? frågade
Kono-valof otåligt.
Den lydde på följande sätt:
"Kapa! Tro inte om mig, att jag är en usling, som
redan glömt dig. Nej, jag har inte glömt dig, jag började
bara på att supa igen och har supit upp allt, vad jag äger
och har. Nu har jag fått en plats igen, och i morgon ska
jag ta ut ett förskott av mästaren och skicka pengarna
till Filip, så får han köpa dig fri. Det räcker nog till
resan också. Alltså adjö så länge. Din Alexander."
— Hm . .., sade Konovalof och rev sig i huvudet, du
skriver då inte så vidare bra, inte. Det är ingen känsla i
ditt brev, inga tårar. Och så bad jag dig, att du skulle
riktigt skälla ner mig, och det har du inte gort...
— Vad skulle det tjäna till?
— Så att hon kan se, att jag skäms för henne och
förstår, hur illa jag burit mig åt mot henne, men det
här ... det är ju som att skaka ärter i ett såll. Låt
åtminstone en tår falla på det.
Jag var tvungen att fälla en tår i brevet, vilket också
med framgång lyckades mig.
Konovalof blev nöjd, lade handen på min axel och
sade vänskapligt:
— Så ja, nu är det utmärkt! Tack ska du ha! Du är
en präktig pojke, ser jag. . . vi två ska nog bli sams.
Jag tvivlade inte på det och bad honom berätta mig
något om Kapitolina.
— Kapitolina? Hon är en helt ung flicka ... ett riktigt
barn. Hon var köpmansdotter från Vjatka . . . men så gick
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
