- Project Runeberg -  Konovalof /
164

(1936) [MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår mäster, men själv var hon smal och smidig som en
katt och glödande som eld. Ibland när hon omfamnade
och kysste mig, var det, som om hon hällt brinnande kol
ner i mitt hjärta. Det kom riktigt en skälvning över en,
och man blev nästan ängslig till mods. Hon kunde kyssa
och kyssa mig och därunder grät hon i ett, så att hon
skakade. "Vad är det åt dig, Vjerunka?" frågade jag, men
hon svarade bara: "Du är ett barn, Sascha, du begriper
ingenting." En präktig kvinna! Men det hade hon rätt i,
att jag ingenting begriper ... jag är en faslig dumsnut,
det vet jag nog. Vad jag gör, det förstår jag inte själv.
Jag lever bara så där, utan att tänka mig för . ..

Han tystnade och såg på mig med vitt uppspärrade
ögon, i vilka glänste som en orolig fråga ett skälvande
grubbel. Det gjorde hans vackra ansikte ännu vackrare
och ännu sorgsnare ...

— Nå, hur slutade det med dig och din köpmansfru?
frågade jag.

— Jo, ser du, det kommer ibland ett sådant svårmod
över mig, ett svårmod, ska jag säga dig, bror lille, så att
jag tycker det är alldeles omöjligt att leva i det
ögonblicket, det är som om jag vore den enda människan i
hela världen, och som om det inte funnes något levande
utom mig. Och i sådana stunder är allt mig vidrigt,
allting, både jag själv och alla de andra; om de skulle dö
varenda en, skulle det inte röra mig ett dugg!

— Det är väl en slags sjukdom hos mig, kan jag tro,
och det är den, som driver mig att supa .. . förut söp
jag inte. Nå, det kom alltså ett sånt där svårmod över
mig, och så sa jag åt henne, köpmansfrun, förstår du:
"Vjera Michajlovna, låt mig gå, jag står inte ut längre."

164

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:10:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/konovalof/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free