Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillflykt till hunden. .. Det var en mycket sorglig
historia... ja! Det var under livegenskapens tid, och
hans härskarinna sa åt honom: "Gå och dränk din hund,
han tjuter" ... Nå, den stumme gick och tog båten, satte
hunden i den och rodde i väg ... När vi kom till det
stället, skälvde jag i hela kroppen. Herregud! att så där
ta ifrån en människa hennes enda glädje i världen! Vad
är det för ordning? Ack, det var en märkvärdig
historia ... och sann, det är det allra bästa. Det finns såna
människor; för dem utgöres hela världen av en enda
varelse ... en hund, till exempel. Och varför det? Därför
att det inte är någon mer än hunden, som älskar den
människan. Utan kärlek är det omöjligt för människan att
leva — därför har ju själen blivit henne given, för att
hon ska kunna älska ... Många olika historier läste hon
för mig. En präktig kvinna var det, och ännu i dag gör
det mig ont om henne ... Om inte min olyckliga stjärna
varit, skulle jag inte övergivit henne, förrän hon själv
ville det eller hennes man kommit underfund med vårt
förhållande. Hon var så öm och vänlig, och det är det
förnämsta — det vill säga, inte vänlig på det viset att
hon gav mig presenter, men så där riktigt hjärtegod. Hon
ville förstås kyssas och allt sånt där — kvinnfolk är
kvinnfolk! ... men ibland kom det en sådan stillsamhet över
henne, och då var det rentav märkvärdigt, vad hon kunde
vara god. Hon såg då liksom rakt in i själen på mig och
talade med mig som en amma eller en mor. Vid såna
tillfällen var jag som ett fem års barn inför henne. Men ändå
övergav jag henne ... för mitt svårmods skull! Det var,
som om något drog mig därifrån. .. "Farväl, Vjera
Michajlovna", sade jag, "och förlåt mig." — "Farväl,
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
