Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan Konovalof kom tillbaka, hade ungefär två timmar
förflutit. Plötsligt hördes bakom oss skramlet av en
sönderslagen fönsterruta, och en tämligen stor kullersten
ramlade med buller och bång in på golvet. Vi rusade
förskräckta upp bägge två och skyndade fram till fönstret.
—• Den träffade inte! skrek en gäll stämma. Jag
siktade illa! Annars skulle han minsann ...
— Kom! röt en grov bas. Kom, jag ska göra upp
räkningen med honom .. . sen.
Ett förtvivlat, drucket, hysteriskt skratt, som skar
genom märg och ben, trängde från gatan in genom det
sönderslagna fönstret.
— Det är hon! sade Konovalof dystert.
Jag såg ännu så länge endast två fötter, som hängde
ner från trottoaren i fördjupningen utanför vårt fönster.
De slängde på ett besynnerligt sätt fram och tillbaka och
slogo med klackarna mot tegelväggen, som om de sökte
ett stöd.
— Så kom då! lallade den grova basen.
— Släpp mig! Dra inte i mig, låt mig lätta mitt hjärta.
Adjö, Saschka! Adjö, din ... och det följde ett tämligen
oförblommerat skällsord.
Jag gick närmare intill fönstret och varseblev
Kapito-lina, som stod nerhukad med händerna stödda mot
trottoaren och försökte titta in i bageriet. Hennes tillrufsade
hår hängde över axlarna och bröstet, den vita halsduken
satt på sned och klänningslivet var sönderslitet över
barmen. Hon var alldeles drucken och raglade av och an,
hickande, svärjande, hysteriskt skrikande, med blossande,
tårdränkt ansikte ...
Över henne lutade sig en storväxt man, som med ena
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
