Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vill inte till polisen! Sascha! tjöt flickan
ängsligt.
Mot stenläggningen ljödo tunga steg, visslingar, dova
snyftningar, skrik.
— Sa-ascha! Käraste!
Det lät, som om man obarmhärtigt misshandlade
någon ... Så avlägsnade sig larmet, blev allt dovare och
svagare och dog slutligen bort som en elak dröm.
Allt detta hade gått så hastigt, att Konovalof och jag
stodo som bedövade och stirrade ut i mörkret utan att
kunna sansa oss efter alla dessa snyftningar, svordomar,
kommandorop och stönanden. Jag mindes enstaka ljud och
visste knappast, 0111 jag drömde eller var vaken. Det lilla
dystra dramat hade fått ett hastigt slut.
— Det var det, sade Konovalof med ett egendomligt
milt och enkelt tonfall, alltjämt lyssnande till stillheten
där ute i den mörka natten, som tyst och strängt blickade
in genom fönstret på honom.
— Ett sånt spektakel! fortsatte han liksom undrande
efter ett par sekunder; han stod kvar på knä på tråget i
samma ställning, med armarna stödda mot fönsterposten.
Nu förs hon till poliskontoret . . . drucken ... i sällskap
med gud vet vad för en satan. Det gick fort undan!
Han suckade djupt, kiev ner från tråget, satte sig på
en säck, och i det han fattade om huvudet med bägge
händerna och vaggade av och an, frågade han halvhögt:
—• Säg mig, Maxim, hur har allt detta egentligen
kommit sig? ... Det vill säga, vad har jag att förebrå
mig?
Jag sade honom rentut, att alltsammans var hans fel.
Först och främst måste man ha klart för sig, vad det var,
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
