Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjulens gnisslande, pålkranens dova stötar,
"dubinusch-kans"1 klagande toner, yxhuggens vinande och de gälla
ropen av beskäftiga människovarelser ...
Här höll en klunga på att försöka vältra ett stort
klippblock från dess plats, där höll en annan klunga på att
lyfta upp en tung bjälke, och alla gastade de med full
hals:
— Ta-ag i! Och från det söndersplittrade berget ekade
det dovt: i—i—i!
På den brutna kroklinjen av här och där utlagda bräder
rörde sig långsamt ett tåg av karlar, skjutande kärnor,
lastade med sten, och i motsatt riktning kom ett annat tåg
med tomma kärror makligt promenerande, med en liten
rast då och då . . . Vid en pålkran stod en tät, brokig
klunga av folk, och någon bland dem sjöng med
släpande, klagande röst:
Åhoj, åhå, hur hett solen bränner!
Åhoj, åhå, hur svårt vi ha det, vänner!
Åhoj, åhå!
Tag i, låt det gå!
De andra, som drogo i linan, stämde högljutt i, och
den tunga järnklumpen flög upp i rännan och föll åter
ned med ett dovt, jämrande läte, så att hela kranen
darrade.
Överallt på den öppna platsen mellan berget och havet
vimlade de små grå människovarelserna, som fyllde
luften med sitt larm och sina fräna utdunstningar. Mellan
dem vandrade uppsyningsmännen av och an, klädda i vita
1 Sång, som sjunges under arbetet.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
