Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konovalof - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Volgabornas snabba, kraftiga tungomål och lillryssarnas
mjuka språk.
I Ryssland var hungersnöd, och hungern hade drivit
hit representanter för nästan alla de av olyckan hemsökta
guvernementen. De voro delade i små grupper, som sökte
hålla ihop alltefter byalagen, och endast de
kosmopolitiska "barfotalassarna" skilde sig till utseende, dräkt och
jargong skarpt från de övriga, vilka ännu voro liksom
bundna av fädernetorvans trollmakt, ty om också hungern
för ögonblicket lossat på bandet, hade de icke glömt den.
"Barfotalassarna" voro med i alla grupper, både bland
Vjatkafolket och lillryssarna och tycktes överallt lika
hemmastadda, men de flesta hade samlat sig kring
pål-kranen, eftersom det var ett jämförelsevis lättare arbete
än att skjuta kärror eller hacka sten.
Då jag kom fram till dem, stodo de sysslolösa, höllo i
linan och väntade, under det uppsyningsmannen rättade
något, som kommit i olag uppe vid blocket. Han satt
högst uppe på ställningen och skrek därifrån litet
emellanåt:
— Hal an!
Man sträckte makligt på linan.
— Håll! ... Hal an ett tag till! Håll!
Försångaren — en orakad, koppärrig man med
militärisk hållning — ryckte på axlarna, sneglade åt sidan,
harklade sig och uppstämde:
Vår jungfru driver pålen ner–
Den följande versen skulle icke kunnat hålla stånd ens
för den allra mildaste censur, men framkallade ett
allmänt gapskratt, såsom tydligen varande improviserad för
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
