Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nää dä orkar ja inte, Engström!
Skälen började så sakta flytta sig öster ut. Han reste
sig på framkroppen och tycktes nosa utåt havet. Han
morrade och väste. Jag följde honom. Jag ville bli god
vän med honom och strök honom efter ryggen. Han
behandlade mig som luft, reste sig och tycktes se ut
över havet norr över. Där steg en molnsky upp.
Österbom stod och viskade: — Jäkla Engström.
— Jo, dä folk dä där — herrskap ä di å inte folk! Men
hör nu Engström, här blir väder — dä bäst att vi
söker oss ihop te båten. Men tänk sån idiot han har
varit, Engström, som har skott i byssa å inte skjuter!
Jag tog kikaren och sökte längs efter horisonten.
Jo, där stod åran som ett utropstecken minst en mil
norr över. Och det började bli eftermiddag. Och ett
svart moln började hölja himlens valv.
— Fy fan, Engström, dä blir väder, dä börjar på
å dra kallt från nordosten. D’ä bäst vi söker oss hem.
Ett väldigt moln, godsigt och fullt av färg, reste sig
och började åka söder ut.
— Jag tror att vi får skynda oss, sade jag.
— Ja, Engström, inte ä han nån skälskytt, men så
pass mycke förstånd har han, s’att han inser att d’ä på
tiden att vi ger oss hemåt!
Molnet blev svart nedtill och det stänkte som av
vitt skum, där det rörde horisonten. En kall, skarp
vind drog om våra nackar och Österbom sade: — D’ä
nog klokast att vi drar oss på hemvägen. Vi ska hålla
ihop — men var ä båten?
Jag forskade med kikaren runt horisonten norr över.
Österbom forskade också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
