Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XIII - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
91
—■ Kärvännen! viskade hon och drog honom impulsivt intill
sig. Därpå ryckte hon sig hastigt lös, sprang och vek in genom
sin grind utan att vända sig om.
Trots kosackens böner att hon skulle vänta ett ögonblick
och höra på vad han ville säga, hejdade hon sig inte.
—• Gå din väg! De kan se dig, sade hon. Och titta, där ute
på gården går visst vår inkvartering, den satan.
— Högfärdsblåsa, tänkte Lukasjka. Gifta sig skall hon,
säger hon. Giftas det är en sak, men du skall bli kär i mig, du!
Han fann Nazarka hos Jamka, och sedan han rumlat om i
deras sällskap gick han till Dunjasjka, och trots hennes otrohet
tillbragte han natten hos henne.
XIV.
Olenin hade mycket riktigt gått och spatserat på gården
då Marjanka kommit in genom grinden, och han hade hört hur
hon sagt: »Där går vår inkvartering, den satan.»
Hela kvällen hade han tillbragt samman med farbror Jerosjka
på trappan till sitt nya kvarter.
Han lät bära ut ett bord, samovar, vin och ett tänt ljus,
och vid ett glas te och en cigarr lyssnade han till gubbens
historier, sittande på trappsteget vid hans fötter. Trots att luften var
stilla, rann ljuset och lågan fladdrade och kastade sitt sken än på
förstustolpen, än på bordet, än på gubbens vita, kortklippta
huvud. Nattfjärilar kretsade kring ljuset, föllo på rygg pä bordet
och i glasen och flaxade sä att vingstoftet yrde, och än flögo de
rätt in i lågan, än försvunno de i den svarta rymden utanför
ljuskretsen.
Olenin och Jerosjka tömde tillsammans fem buteljer tjichir.
Var gång Jerosjka fyllde glasen räckte han det ena åt Olenin
och klingade med honom. Han pratade utan avbrott. Han
berättade om kosacklivet i gamla dar, om sin far, bjässen, som
hade burit hem ett helt stort vildsvin på ryggen och hade druckit
två kannor tjichir på en kväll. Han berättde också från sina
egna dagar, om sig och vännen Girtjik, som under pesten hade
fraktat hästar över Terek. Han berättde om en jakt, då han
på en morgon hade fällt två hjortar. Han berättade om sin
käresta, som hade sprungit till kordongen om nätterna för att
träffa honom. Och allt detta skildrades sä vältaligt och åskådligt
att Olenin inte märkte hur tiden gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
