Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
ligt tillfälle, till dess den vackra, statyliknande gruppen
upplöstes i en virvel av svartgula ringlar och kämpande
armar och ben, med statyen allt emellanåt resande sig igen.
»Här har du en! Och här en! Och här en!» sade Kaa
och gjorde med huvudet finter, som inte ens Mowglis
snabba hand kunde parera. >»Pass på, nu träffar jag dig
— här, Lille Bror! Här och här! Äro dina händer lama?
Här har du en stöt till!»
Leken slutade alltid på ett och samma sätt — med en
rak, drivande stöt av ormhuvudet, som kastade gossen
över ända. Mowgli kunde aldrig lära sig att parera detta
blixtsnabba utfall, och, som Kaa sade, det var inte värt
att försöka.
»God jakt!» grymtade till slut Kaa, och Mowgli slunga-
des som vanligt ett halvt dussin famnar, kippande efter
andan och skrattande. Han reste sig med händerna fulla
av gräs och följde Kaa till den kloka ormens mest om-
tyckta badställe — ett djupt, kolsvart kärr, omgivet av
klippor och intressant genom sina sjunkna trädstammar.
Pojken gled ner i vattnet på djungelsätt, utan ett ljud,
dök över kärret, steg upp till ytan igen, även nu utan ett
ljud, och vände sig på rygg med armarna bakom huvudet,
i det han låg och betraktade månen, som steg upp över
klipporna, och krossade månglittret i vattnet med sina
tår. Kaas rombformiga huvud skar kärret som en rak-
kniv och lade sig därpå att vila mot Mowglis axel. De
lågo stilla och lögade sig vällustigt i det svala vattnet.
»Det är mycket härligt», sade Mowgli till sist sömnigt.
»I Människo-Flocken lade de sig, som jag kommer ihåg,
ned vid den här timmen på hårda trästycken i en lerfälla,
och sedan de omsorgsfullt stängt ute alla friska vindar,
drogo de smutsiga kläder över sina tunga huvuden och
sjöngo fula sånger genom näsorna. Då är det bättre i
djungeln.»
En framilande kobra (glasögonsorm) gled ned från en
klippa och drack, hälsade dem med ett »God jakt!» och
försvann igen.
»Ssssl» sade Kaa, som om han plötsligt hade erinrat sig
någonting. »Djungeln ger dig således allt vad du kan
önska dig, Lille Bror?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
