Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltså äro en efteråt uppdiktad och inskjuten tillsats.
Läran om en broderlig, av inga nationella skrankor
hämmad mänskokärlek är en hednisk landvinning, i
främsta rummet en frukt av den stoiska filosofin, som
har hedern av att först ha brukat ordet humanitas i
den mening, vari vi djupast fatta ordet humanitet.
Som en sammanfattning av Jesu betydelse som
moralisk lärare och nydanare torde följande
yttrande av Eduard von Hartmann kunna tjäna: »I
etiskt hänseende kvarstår Jesus med sin person
lika väl som med sin lära i den judiska syntesen
av heteronom och eudämonistisk pseudomoral
(nämligen heteronom förpliktning och eudämonistisk
motivering), vilken för oss sedan Kant, Fichte och
Hegel är en övervunnen ståndpunkt. Att föra massan
av efterblivna bildade och obildade, som ännu äro
fångna i denna pseudomoral, upp till det ideellt
redan uppnådda högre utvecklingsstadiet är vår
tids uppgift; men härvid kan Jesu förebild
ingenting uträtta.»
* * *
Om det sålunda står fast, att den av Jesus
förkunnade moralen ingalunda står på höjden med vår
tids rättsmedvetande, sådant detta tagit sig uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
