Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
abstraktioner, böjelsen för löst hopfogade satsled
i stället för periodisk satsbyggnad o. s. v. Av den
äldsta diatribens målsmän har man knappast kvar
dokument från andra än den grekiske filosofen Teles
(250 f. Kr.), som blott är en obetydlig imitatör av
filosofen Bion (vars skrifter gått förlorade); men
till gengäld har man i den senare romerska litteraturen
kvar åtskilliga prov på denna litteraturart,
bland annat i Persius’ och Juvenalis’ satirer (första
århundradet e. Kr.) och framför allt i filosofen
Senecas skrifter, vilkas grundton och färg helt och
hållet är diatribstilens. Även hos Epiktet, Plutark
och andra skriftställare av mindre betydelse möter
man diatribens stilformer.
För det filosofiska tänkandets framsteg har
diatriben ingenting att betyda, men så mycket större är
den kulturella betydelsen av den filosofiska
masspropaganda, ur vilken denna litteraturart växte
fram. Vida mer genom det levande ordet än genom
skrift har denna propaganda uträttat storverk för
folkupplysningen, för mänsklighetens sedliga uppfostran,
för erkännandet av fasta moraliska grundbegrepp.
Långt innan de kristna predikanterna buro sitt
budskap genom världen, ha hedniska predikanter
i grova, luggslitna mantlar och med stav och ränsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
