Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även dyrkade som solgudar, och det är ofta svårt
att avgöra, vilken som var deras ursprungliga
betydelse, då ju växtligheten och dess liv är direkt
beroende av solen och dennas stånd på himlavalvet.
I allmänhet kan man säga, att solgudarna äro ett
uttryck för den kraftfullt härskande, segervinnande
naturen, liksom solen under sitt årslopp icke dör,
utan alltid segerrikt övervinner det skenbara
nederlaget under vintern. Hos växtligheten följer
däremot efter vårens korta blomsterfägring
bortvissnandet i sommarhettan [1] och vinterns död. Därför
träder i dessa gudars väsen ett vekt-elegiskt drag
i förgrunden: hänsvinnandet och döendet i den
blomstrande ynglingaåldern. Karaktäristiskt för dessa
gudomligheter är också deras förbindelse med en
stor moder-gudinna, som vars söner eller älskade de
uppträda: moder jorden, vilken frambringar vårens
växtlighet som sin son eller förenar sig med den
som sin älskade till ett kort kärleksliv. Så är
gudinnan Kybele »den stora moder jorden», som
sörjer över sin älskade Attis, den hänsvunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
