Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ursprungligen Attis’ heliga träd. Attis själv är
en vegetationsgud, vars kult återspeglar det extrema
klimatet i Mindre Asiens högländer: efter den
långa, råkalla vintern trollar vårregnet plötsligt fram
en yppig växtlighet, som dock snart förtorkar i
sommarhettan. Dessa oförmedlade motsatser mellan
en glatt slösaktig och en dystert ofruktbar natur
stämde frygierna till våldsamma excesser i glädje
och i sorg, som voro okända i sådana trakter, där
marken aldrig täckes av snö och aldrig kalsvedjas
av solen. Under gudstjänsten, som hade karaktären
av vilda orgier, tillfogade Attisdyrkarna sig själva
blödande sår, berusade sig vid anblicken av det
utgjutna blodet, sprutade det på altaret i tro att
härigenom förenas med gudomen, eller offrade i
fanatisk yra sin mandom åt gudarna, såsom vissa
ryska sekter göra än i dag [1]. Men i denna heliga
besatthet, i dessa frivilliga stympningar, i detta
med vällust åtrådda lidande uppenbarade sig en
brinnande längtan att bli kvitt köttets träldom och
att befria själarna från materiens bojor. Dessa
asketiska tendenser ledde till och med till
uppkomsten av ett slags tiggarmunkar, som redan tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
