Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en myt, nämligen, som även Bousset erkänner,
myten om solguden, som födes av en himmelsk
gudinna, och som förföljes av det fientliga vattnets
drake. — Liknande paralleller finnas t. ex. i
Uppenbarelsebokens 4 kapitel, där det talas om sju facklor,
som brinna framför guds tron och som äro »guds
sju andar». Dessa sju andar, som redan uppträda
hos profeten Hezekiel, framställas i Uppenbarelseboken
under en mängd olika symboler: än äro de
sju facklor, än sju ljusstakar mellan vilka Kristus
har sin plats, än sju stjärnor som han har i sin
hand, än sju ögon hos lammet. Framställningen av
dessa sju guds andar som lampor, facklor, ögon
och stjärnor har tydligen sin grund i en och samma
föreställning: stjärnor uppfattas som gudomlighetens
ögon och framställas i kulten som facklor eller
lampor. Vi kunna härav sluta, att dessa sju efter
all sannolikhet torde ha varit stjärngudar, och denna
slutsats bekräftas fullkomligt av det, som vi med
säkerhet veta: i babyloniernas religion intaga sedan
urminnes tider de sju planetgudarna en särskild
ställning, och denna tro hade vid vår tideräknings
början en ofantlig utbredning i orienten; man
påträffar den hos perserna, hos orphikerna, hos
mandäerna, hos gnostikerna, och på Mithrasaltarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
