Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offerdjurets kött tro sig upptaga det gudomliga i
kroppslig form och genom det gemensamma ätandet
av samma gudomliga substans anse sig sinsemellan bli
rent kroppsligt förenade. Småningom undergingo dessa
ursprungligen råa och barbariska offer en väsentlig
reningsprocess, särskilt efter kontakten med den
persiska odödlighetstron, och i stället för fysisk
styrka och välgång sökte man genom dessa
handlingar uppnå moraliska värden och själens
pånyttfödelse för evigt. De frygiska kärleksmåltiderna, vid
vilka man sjöng i en hymn: »jag har ätit ur
tamburinen, jag har druckit ur cymbalen, jag har
blivit Attis’ invigde», voro ursprungligen blott det
yttre tecknet på att dyrkarna av samma gudom
tillhörde ett stort brödraskap, som trädde i stället
för den naturliga familjesläktskapen; men småningom
förbundo sig med den heliga maten och drycken,
som man inmundigade ur Attis’ tamburin och cymbal,
företrädesvis etiskt-religiösa idéer [1]: moralisk
stålsättning mot frestelserna, rening från synde,
evigt liv.
Starkast betonat är måhända det etiskt-religiösa
momentet i Mithrasreligionens mysterier. Ur en
modärn teologs skildring av hithörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
