Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exorcister (andebesvärjare), vilka ursprungligen
ansågos för särskilt gudabenådade människor, men
senare bildade ett eget stånd vid sidan av
diakonerna och lektorerna. Snart nog uppträdde även
hedniska andebesvärjare, som i sina trollformler
upptogo patriarkernas, Salomos och Jesu namn,
medan omvänt kyrkan måste förmana sina exorcister
att icke efterhärma hedningarnas formulär, vilket
senare torde ha varit så mycket nödvändigare, som
de kristna exorcisterna, efter vad Origenes själv
medgiver, i regeln voro obildat folk.
Men huru stor vikt den kristna kyrkan vid denna
tid fäste vid djävulsbesvärjelserna, kan man finna
av den hållning som de främste kyrkofäderna från
denna tid, exempelvis Tertullianus, intaga gent emot
exorcismen. »Vi hava», skriver Tertullianus i en
av sina försvarsskrifter, »framlagt hela vårt läge
för er och även bevisen för vår saks sanning,
nämligen de gudomliga skrifternas trovärdighet och ålder,
och för det andra de onda andarnas vittnesbörd till
vår förmån». Så stor vikt tillskrev man
djävulsbesvärjarnas verksamhet! Och vid ett annat tillfälle
förklarar Tertullianus, att djävlarna på tillfrågan av
kristna icke blott erkänna sig själva som djävlar
utan även Jesus Kristus som den sanne guden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
