Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundade, och varför då ej vederbörande blivit uteslutna
ur församlingen; och om beskyllningarna varit falska,
vilken moralisk lättfärdighet att angiva en broder
i Kristo för de svåraste förbrytelser!
Samma djupa förakt för de kristna som Celsus
hyser, betygar även den grekiske talaren Aristides
(död 190 e. Kr.) i följande ordalag:
»Själva föraktliga förakta de andra, skryta med
dygden och öva den ej, predika avhållsamhet och
äro liderliga. Att röva kalla de att öva
egendomsgemenskap, att se snett på folk kalla de att
filosofera, och fattigdomen kalla de förakt för ägodelar.
Oförskämdhet nämna de frihet, illasinnat prat
frimodighet, och emottagandet av gåvor humanitet.
Liksom det gudlösa folket i Palestina förena de
kryperi och fräckhet.»
Gent emot själva kristendomen är Celsus en lika
oförsonlig fiende som gent emot de kristna. För
honom är kristendomen från början till slut en
absurd och jämmerlig tragedi. Celsus känner mycket
väl till de olika kristna sekterna och den kristna
religionens utvecklingsstadier, och använder sig härav
för att ännu mer öka intrycket av dess haltlöshet:
han spelar ut sekterna mot kyrkan, den tidigare
perioden mot den senare, Kristus mot apostlarna,
bibelkritiken mot texternas trovärdighet. Även
Kristus själv utsättes för en mycket hårdhänt kritik;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
