Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understödde dem, som genom kroppslig svaghet ej själva
kunde skaffa sig uppehälle, och förmögna
privatpersoner ansågo det som en plikt att hjälpa de
fattiga. Tukydides berättar i sin beskrivning av
pesten i Athen, huru många, utan att låta avskräcka
sig av smittofaran eller sjukdomens ohygglighet,
gingo in i husen för att vårda de sjuka. Ej häller
voro sjukhus eller milda stiftelser något okänt under
hednatiden; särskilt under den romerska kejsartiden
uppstod det, företrädesvis under inflytande av den
stoiska filosofin, en mängd anstalter och stiftelser
till förmån för slavar, barn och orkeslösa. I en
antik läkarbok (de s. k. pseudohippokratiska
parangelierna) heter det ordagrant [1]: »Men jag förmanar
att ej visa inhumanitet, utan ta hänsyn till
patientens rikedom eller fattigdom, i givet fall även
behandla utan ersättning och mera räkna på framtida
tacksamhet än på ögonblickligt lov. Om det alltså
erbjuder sig anledning att bispringa en obekant
eller obemedlad, så skall man framför allt vara
hjälpsam mot en sådan; ty där kärlek till nästan
finns, där finns också verksamhet till det goda.»
Det visar sig emellertid, att den historiska
kristendomen ingalunda förmått upprätthålla denna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
