Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som betydde varje sådan ogärning ett avfall från
den sanna kristendomens anda, sådan denna finnes
uppenbarad i Nya Testamentets skrifter. Inkvisition
och kättarbål och religionskrig äro, säger man,
antingen verk av personer, som varit fullkomligt
främmande för kristendomens anda eller också
beklagansvärda missförstånd, som visserligen kunna
kompromettera de vilseförda gärningsmännen, men
absolut icke kristendomen. Detta är en grundfalsk
uppfattning. När kristendomen gick ut i världen
var den redan smittad av intoleransens gift, och de
onda tankar, som sedan ledde till ett systematiskt
utrotningskrig mot mänsklighetens adel, äro
framsprungna rakt ur kristendomens hjärta. Man erinre
sig att börja med Paulus, i vars virriga hjärna ett
kaos av oförsonliga föreställningar förbrödrats med
varandra, och som samtidigt är så säker på sin läras
allenasaliggörande kraft, att han tillropar galaterna
de minnesvärda orden: »Om ock en ängel från
himmelen annorlunda predikade evangelium för eder
än vi hava predikat för eder, han vare förbannad!»
I varje från hans egen avvikande mening ser Paulus
en djävulens förförelse, som har sitt ursprung i
köttet och strider mot den gudomliga ordningen.
Avvikelse från den rena läran stämplas alltså redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
