Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare i adertonde och nittonde seklet, har, enligt
Westermarcks åsikt, sin huvudsakliga grund däri,
att människorna ansågo sig böra hämnas oförrätter,
som tillfogats gudomen. Som ett brott gräsligare
än alla andra betraktade den kristna kyrkan
självmordet, enär detta icke mera kunde försonas med
ånger, och ehuru ju en sådan syndares lott bleve
svår nog i den eviga elden, skymfade man till
yttermera visso självmördarens lik på allehanda
sätt, förbjöd hans begravande i vigd jord, berövade
hans barn deras arvsrätt genom att konfiskera den
dödes egendom o. s. v. — De bekanta
häxprocesserna, till vilka påven Innocentius VIII gav signalen
genom sin bulla av den 4 dec. 1484, och som
ensamt i Tyskland kostat omkring 100,000
oskyldiga människor livet, äro också direkt framgångna
ur nytestamentliga åskådningar; uppslaget till dessa
skändligheter är nämligen att söka direkt i
evangelisterna Markus’, Matthæus’ och Lukas’
berättelser om de besatte, ur vilka Jesus utdrev djävlarna.
För de troende kristna blev detta också
anledningen till att i alla själssjukdomar, i hypokondri,
epilepsi o. s. v. se en form av djävulsbesatthet,
och den praktiska konsekvensen härav blev den,
att kristendomens bekännare behandlade den antika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
