Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övergående episod i det oändliga världsförloppet,
även för vår egen tid kan kristendomen endast äga
en begränsad betydelse. Detta gäller icke blott den
kristna världsåskådningen, utan även den del av
kristendomen, på vilken dess nutida anhängare bruka
lägga största vikten, nämligen den kristna moralen,
sådan denna förkunnas av evangeliernas Jesus.
Kristendomens »väsentligen religiösa etik» och dennas
kärleksbud utgör enligt Troeltsch visserligen det
högsta sedliga idealet för »den inre människan»
och »de personligt-mänskliga förhållandena», men
kan under inga förhållanden vara den enda sedliga
idéen, ur vilken de andra normerna framgå [1]. »Ur
den kristliga kärleken kan aldrig i all evighet hela
omfånget av människans sedliga verksamhetsyttringar
i världen härledas.» Därför måste den kristliga etiken
erkänna andra sedliga principer vid sidan av sig
själv. Det har katolicismens och den äldre
protestantismens etik över allt bekräftat genom faktiska
lån, och endast det konstlade fördöljandet av
lånkaraktären kunde överskyla detta. Av våra dagars
kristendom måste man begära det medvetna och
principiella erkännandet av denna sats. Renässans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
