Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra sinnesorgans byggnad, utan att den även
är ofullständig och fragmentarisk, och att det alltså
kan ges krafter, om vilka vi för närvarande ej ha
någon aning, och som vi måhända aldrig skola lära
att känna. Det behöver väl, efter vad som redan,
framhållits, icke påpekas, att denna insikt icke
innebär något som hälst medgivande i supranaturalistisk
riktning, såsom kristna ignoranter stundom söka
göra troligt. Däremot kan det från teoretisk
synpunkt ha sitt intresse att för ett ögonblick
följa en tankegång, varmed en av vår tids främste
naturforskare, Hermann von Helmholtz, velat kringgå»
de dystra utsikter, som tanken på vårt planetsystems
framtida öde synes beskära mänskligheten.
»Hittills känna vi», säger Helmholtz [1], »icke
något faktum, som kunde tala för, att livets fina
och invecklade rörelseform kan existera annat än
bunden vid organismens vägbara materie;, vi se
intet som tyder på att livet kunde fortplanta sig
på samma sätt som tonen från en sträng kan lämna
sin ursprungliga boning och utbreda sig i lufthavet
och därunder bibehålla sin tonhöjd och sin klangfärgs
egendomligheter. Även lågan, denna livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
