Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om en kristen människas frihet 1520 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Av allt som har sagts är lätt att förstå, i vilken mening goda
gärningar bör förkastas eller godkännas, och enligt vilken
regel alla läror om goda gärningar bör förstås. Om
gärningarna likställs med rättfardigheten och sker i den förvända
djävulstron och i den falska övertygelsen, att man genom dem
kan göras rättfärdig, så innebär de redan ett tvång och
utsläcker friheten jämte tron. De är just genom detta tillägg ej
längre goda, utan i sanning fördömliga. De är ju inte fria utan
en hädelse mot Guds nåd. Det tillhör nåden allena att genom
tron rättfardiggöra och frälsa — detta som gärningarna ändå
genom vår dårskap i gudlöst övermod ger sig sken av att
kunna göra, fastän de inte alls förmår det. Och så griper de
med våld in i nådens verk och förgriper sig på Guds nåds ära.
Vi förkastar alltså icke goda gärningar. I stället godkänner
och lär vi sådana på det kraftigaste. Men vi ogillar dem — inte i
och för sig, utan för detta gudlösa tillägg och för denna
förvända föreställning om hur rättfardigheten bör vinnas.
Följden härav blir ju att de endast ser ut att vara goda men
inte är det i verkligheten, och att människorna med dem
bedrar sig själva och andra som rovlystna vargar i fårkläder.
Men denna sataniska och förvända föreställning om
gärningarna kan aldrig övervinnas där den äkta tron saknas.
Denna falska uppfattning kan inte lämna dessa verkheliga
människor förrän tron kommer och tillintetgör den och får
oinskränkt regera hjärtat. Naturen förmår inte av sig själv
driva ut den och kan inte ens känna igen den, utan ser i denna
föreställning till och med ett uttryck för den heligaste vilja.
Och om vanan tillkommer och ger ökad styrka åt denna
naturens förvändhet j| såsom verkligen skett, tack vare
gudlösa lärare — så blir det onda obotligt och förför och
fördärvar oändligt många på ett ohjälpligt sätt. Det kan visst
vara gott att predika och skriva om ånger, bikt och
satisfaktion (gottgörelse). Men det är ändå utan tvivel
bedrägliga och djävulska läror, om man stannar här och inte
går vidare ända till att lära om tron. Så säger ju Kristus liksom
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
