Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordsjöflottan närmar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vraket låg fast. Jag visste, att jagaren glidit upp på ett grund,
där den stod stadigt inkilad, och att således ingen omedelbar fara
var för handen.
Men hvad hade de för uppfattning om oss? Voro de verkligen
ryssar?
Med hög röst anropade jag dem på engelska.
»Hjälp oss!» svarade en stämma.
»Det är ingen fara», skrek jag. »Ni stå stadigt. Jag kommer
till er hjälp.»
»Vi hålla på att sjunka», löd det till svar.
»Nej», ropade jag. »Var bara lugna, så kommer jag. Hvad
äro ni för ena?»
»Jagaren Vlastni», upplyste man.
»Orkan vid svenska flottan», delgaf jag dem.
»Äro ni svenskar?» skrek rösten.
»Ja, ni ha tagit fel.»
»Vi trodde det var en norsk torpedbåt», urskuldade man sig.
Under tiden hade Orkan närmat sig. Jag visste, att vi kunde
komma nästan klos inpå jagaren och manövrerade mig till hans
styrbordssida.
Ryssarne hade redan fått ut en af sina båtar, och denna
närmade sig hastigt.
Ögonblicket därpå skakade jag hand med den ryske kaptenen,
som presenterade sig som Wladimir Petrowitsch von Grohna.
»Jag beklagar af hela mitt hjärta, att jag skjutit efter er»,
började han, »men vi voro säkra på, att norskarne voro här. En
af våra jagare, Vnushitelni, rapporterade vid 5-tiden, att en norsk
jagare varit synlig under danska landet, och nu togo vi er för den.»
»Vi ha eskaderöfningar här i trakten», upplyste jag honom.
Det gick en kall rysning genom mig, ty jag hade kommit att
tänka på, att röd styrka kanske befann sig i närheten, och den
kännedom jag fått om ryssarnes sätt att sköta sin bevakning
talade icke mycket till deras fördel. De skulle kanske liksom vid
Doggersbanken se fiender öfverallt, och på så sätt kunde de våra
råka i en obehaglig dilemma.
»Vi ha en del af våra fartyg i närheten», sade jag till honom.
»Tror ni, att några misstag kunna begås på ryska flottan, så att
den öppnar eld? Är den i närheten?»
Han såg bestört på mig.
»Den är strax bakom», sade han. »Och jag kan inte ansvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
