Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifsmedlen utdelades så planlöst, att somliga regementen hade
föda tillfyllest för hela månaden, när andra under flere dagar
fingo sakna bröd. Bristen på foder åt hästarna var lika stor.
I synnerhet var det de finska trupperna, hvilka, såsom varande
obekanta med språket, sleto värst ondt.
Orsaken till detta elände låg icke helt och hållet hos
kommissariatet, ty landtbefolkningen hade lofvat att göra samma
tillförsel till den svenska armén som till den danska. Men
osäkerheten till lif och lem i nejden kring det svenska lägret
hindrade den samma helt och hållet. Innan bonden nådde
lägret, voro han sjelf och hans lass fullständigt utplundrade och
oftast äfven hans hästar bortröfvade. Han kunde i de flesta
fall skatta sig lycklig, om han med lifvet slapp undan. Ingen
skånsk adelsman eller bonde vågade snart visa sig i det
svenska lägret eller stanna i sitt hem, om de bodde i dess närhet.
Alla förnödenheter måste derför forslas från småländska
gränsen. Och den transporten var icke lätt. Kom en fora
ändtligen i väg från Markaryd, kunde man våga hundra mot ett,
att hon redan efter första dagsmarschen skulle varda anfallen,
kanske bortröfvad af snapphanarnes oförvägna skaror.
Lyckades det åter någon gång för ett svenskt ströfparti att
införa boskap till lägret, saknades det vanligen salt för köttets
tillagning. Till det osaltade köttet fans heller ingen
annan dryck än vatten. Af den osunda födan sjuknade folket
hoptals i rödsot. Man flyttade de sjuke till de bakom lägret
anlagda sjukhusen, men dessa brändes af snapphanarne, och
de sjuke måste nu blifva qvar i lägret. Häraf ökades
naturligtvis dödligheten i otrolig grad. I slutet af november hade
svenska hären sammansmält så mycket, att den, ehuru
ytterligare 1,000 man tillkommit, icke räknade halfva den styrka,
som en månad tidigare marscherat öfver skånska gränsen.
Under dylika förhållanden hade man fullt skäl att, såsom
Dahlberg gjorde, frukta det hela armén skulle ruineras. Stämmor
började också höjas i det svenska krigsrådet, som yrkade på
återtåg. Den danska hären, sade man, var öfverlägsen — räknade
kanske 9,000 man i ledet, då den svenska endast räknade
omkring 6,000 man —, och hur man än ville anordna anfallet,
vore derför svårigheterna oöfvervinnerliga. Men konungen ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
