- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
58

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

_ 58 -1

ursäkt», sade en reslig stabsryttmästare med grånadt hår
och väldiga mustascher till Rostov, som lyssnade till hans
ord alldeles purpurröd af sinnesrörelse. Stabsryttmästaren
Kirstein hade två gånger degraderats till simpel soldat,
därför att han duellerat, men hade lika ofta åter arbetat sig
upp till sin forna grad.

»Jag tillåter ingen att säga, att jag har ljugit!» ropade
Rostov. »Han har sagt mig, att jag ljög, och jag sade
honom, att han ljög själf, och därvid blir det. Man kan sätta
mig i arrest, men be om ursäkt gör jag icke, ty om han
som regementschef anser det under sin värdighet att lemna
mig upprättelse, så ...»

»Lugna er, min gubbe, hör på mig», afbröt honom
stabsryttmästaren med sin djupa bas, under det han lugnt
strök sina mustascher. »Ni har i andra officerares närvaro
sagt, att en officer har stulit!»

»Det är.inte mitt fel, att samtalet egde rum i närvaro
af andra officerare. Kanhända hade jag inte då bort säga
någonting, men jag är inte någon diplomat. Det är just
därför jag kommit hit till husarerna, därför att jag trodde,
att man här inte behöfde göra några krumbukter. Om han
säger, att jag ljuger, så må han ge mig upprättelse.»

»Det är mycket vackert sagdt, och ingen af oss tror,
att ni är feg, men det är inte fråga om det. Fråga
De-nissov! Har man väl någonsin hört, att en junker begärt
upprättelse af sin öfverste?»

Denissov hörde på dem med dyster uppsyn; det var
tydligt, att han icke hade någon lust att blanda sig i deras
samtal. Vid stabsryttmästarens fråga skakade han nekande
på hufvudet.

»Ni måste hur som helst be om ursäkt!»

»Nej, på inga villkor!» ropade Rostov.

»Det hade jag icke väntat af er», sade
stabsryttmästaren strängt och allvarsamt. »Ni vill inte be om ursäkt,

J&___

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free