- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
320

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde delen - 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 320 —

ett årligt anslag på 10,000 rubel, men nu ville han icke
använda mer än 2,000 rubel om året och sålunda afbetala
8,000 rubel om året,

* *

*



Efter drabbningarna vid Pultusk och Eylau samt många
marscher fram och tillbaka hade hela den ryska hären
dragit . sig tillsammans vid Bartenstein. Man väntade, att
kejsaren skulle komma till hären och att ett nytt fälttåg skulle
börja.

Pavlogradregementet hade till följd af sina rekryteringar
i Ryssland icke kunnat deltaga i de första trupprörelserna
under detta fälttåg och hade nu tilldelats Platovs afdelning,
hvilken opererade oberoende af den öfriga hären. En och
annan gång hade detachementer af Pavlograderna varit i
handgemäng med fienden och hade till och med lyckats
bemäktiga sig marskalk. Oudinots tross. Under april månad
bi-vackerade de ett par tre veckor vid en totalt nedbränd by
utan att ens röra sig från stället.

Därtill kom töväder; det var än kallt, än varmt,
vägarne smutsiga och nästan ofarbara och vattendragen
likaledes omöjliga att passera, så att manskap och hästar hela
dagar igenom saknade proviant och fourage. Allt i närheten
var förtärdt, och alla invånare hade gripit till flykten. Men
om någonstädes några hade stannat kvar, voro de mer
utarmade än tiggare, och långt ifrån att kunna få något af
dem, brukade medlidsamma soldater dela med sig åt dem
af det lilla de hade. Till sist bestod soldaternas förnämsta
föda af en sparrisartad rot, som de kallade »sötrot»; läkarne
varnade dem för den, men pinade af hunger frågade de
icke efter varningen, utan åto af den oaktadt dess bittra,
obehagliga smak. Öfverallt såg man dem leta efter rötterna,
gräfva upp dem med bajonetterna och sluka dem med
glupsk begärlighet. En hittills okänd sjukdom uppstod,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free