Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde delen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni är brydd, general ... för all del lugna er!»
tycktes kejsaren vilja säga, i det han med ett knappt märkbart
leende betraktade Balaschevs uniform och värja.
Sedan Balaschev återvunnit fattningen, började han åter
tala och sade, att kejsar Alexander ansåge, att den
omständigheten att Kuragin hade begärt sitt pass icke var en
tillräcklig anledning till kriget, att Kuragin hade handlat på
eget bevåg och utan kejsarens bifall, att kejsaren icke
önskade krig och att han icke stode i några förbindelser med
England.
»Nej, icke ännu!» inföll Napoleon, och som om han
fruktade för att förråda sig, fördystrades hans min, och
han antydde med en obetydlig nick, att Balaschev kunde
fortsätta.
Sedan Balaschev hade yttrat allt, som han fått i
uppdrag att framföra till Napoleon, sade han, att kejsar
Alexander oaktadt allt önskade fred, men icke ville öppna några
underhandlingar annat än på det villkor, att ... här
tystnade han bestört, ty han tänkte på de ord, som kejsaren
väl icke hade skrifvit i brefvet, men som Balaschev på sin
suveräns uttryckliga befallning skulle meddela Napoleon.
Generalen erinrade sig orden: »så länge en beväpnad fiende
ännu befinner sig på Rysslands jord», men en känsla af
beklämning afhöll honom från att framsäga dem; han sade i
dess ställe stammande: »än på det vilkor, att de franska
trupperna draga sig tillbaka på andra sidan om Niemen».
Napoleon hade lagt märke till Balaschevs förlägenhet,
det ryckte i hans ansikte, vaden på venstra benet började
darra, och utan att röra sig från stället, började han tala
med högre och lifligare röst än förut. Balaschev kom
ofrivilligt att fästa sin uppmärksamhet vid darrningen i kejsarens
vad, hvilken blef allt starkare, ju mer kejsaren höjde rösten.
»Jag önskar freden icke mindre ifrigt än kejsar
Alexander», började han, »och har jag icke under ett och ett halft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
