- Project Runeberg -  Krig och fred : historisk roman från de napoleonska världskrigen /
966

(1896) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Petrus Hedberg With: Axel Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilog - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

—- ioo66 —

mottog Nikolai ett lån på trettio tusen rubel af sin svåger
Besuchov, och för att icke för de öfriga skuldernas skull
komma i fängelse, hvarmed man hotade honom, gick han in
i statens tjänst.

Som hans mor nu klängde sig fast vid sin son som sitt
sista hopp i lifvet, var det icke att tänka på att återvända
till hären, ehuru han vid första ledighet hade kunnat vänta
att blifva utnämnd till regementschef. Oaktadt sin motvilja
mot att stanna i Moskva bland människor, som hade kännt
honom under bättre förhållanden och oaktadt sin afsky för
civiltjänsten äntog han en anställning i Moskva, tog af sig
sin kära uniforfh och hyrde för sig, sin moder och Sonja en
liten våning.

Natalia och Peter, som nu uppehöllo sig i Petersburg
hade icke något klart begrepp om Nikolais svåra belägenhet.
Denna försvårades isynnerhet därigenom, att han med sin
lön om tolf hundra rubel skulle icke blott uppehålla sig
själf, modern och Sonja, utan äfven hade många andra
utgifter, emedan han icke ville låta sin mor märka deras
armod. Hon var van vid lyx, begärde än ett ekipage, än
en ny maträtt och dyra viner och än penningar för att
kunna bereda Natalia,; Sonja och Nikolai själf en
öfverraskning.

Sonja stod för hushållet, vårdade grefvinnan, läste för
henne och hade fördragsamhet med hennes ombytliga lynne
och dolda motvilja. Nikolai kände sig stå i stor skuld
till henne för allt* hvad hon gjorde för hans moder, han
berömde henne för hennes tålamod och hängifvenhet, men
undvek hennes närhet så mycket som möjligt. Det var
honom pinsamt att hon var så fullkomlig, att han icke kunde
förebrå henne något, men ju mera han aktade och värderade
henne, desto mindre älskade han henne. Han hade tagit
henne på orden, när hon genom sitt bref återgaf honom full

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 00:57:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigoch/0970.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free