Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA VERONIKAS SVETTEDIJK
Faustina nickade jakande, och kvinnan lutade sig ner
över den liggande.
— Var har ni galileer i denna dag gjort av er mästare?
frågade hon. Jag träffar er förspridda på vägar och stigar,
men honom ser jag ingenstädes.
Men då hon frågade på detta sätt, reste sig mannen, som
låg i vägdammet, upp på knä.
— Vad är det för en ond ande, som har ingivit dig att
fråga mig efter honom? sade han med en röst, som var full
av förtvivlan. Du ser ju, att jag har lagt mig i vägdammet
för att förtrampas. Är det dig inte nog? Ska du därtill
komma och fråga mig var jag har gjort av honom?
— Jag förstår inte vad du förebrår mig, sade kvinnan.
Jag vill ju bara veta var du har din mästare.
När hon upprepade frågan, störtade mannen upp och satte
båda händerna för öronen.
— Ve dig, att du inte kan låta mig dö i frid! ropade
han. Han bröt sig väg genom folket, som trängdes framför
porten, och rusade bort, rytande av fasa, medan hans
sönderrivna kläder fladdrade omkring honom som mörka vingar.
— Det förefaller mig, som om vi skulle vara komna till
ett folk av dårar, sade Faustina, när hon såg mannen fly.
Hon hade blivit nedstämd av att se dessa profetens
lärjungar. Kunde en man, som bland sina ledsagare räknade
sådana galningar, vara i stånd att göra något för kejsaren?
Även den israelitiska kvinnan såg bedrövad ut, och hon
sade med mycket allvar till Faustina:
— Härskarinna, dröj inte att uppsöka den, som du vill
finna! Jag fruktar, att något ont har drabbat honom,
eftersom hans lärjungar är från sina sinnen och inte tål att
höra talas om honom.
Faustina och hennes följe redo äntligen genom
portvalvet och kommo in på trånga, mörka gator, som voro
myllrande fulla av människor. Det föreföll nästan omöjligt
att kunna komma fram genom staden. De ridande måste
gång på gång hålla stilla. Slavar och krigsknektar sökte
förgäves att röja väg. Människorna fortforo att rusa framåt
i en tät, ohejdbar ström.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
