- Project Runeberg -  Kristuslegender /
100

(1904) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRISTUSLEGENDER

de arma fångar, som funnos i världen. Hon såg dem, som
eljest lågo i de mörka fängelsehålorna, fastkedjade med
tunga järnlänkar. Hon såg dem, som arbetade i de mörka
gruvorna, komma släpande på sina släggor, och dem, som
voro roddare på krigsfartygen, komma med sina tunga,
järn-smidda åror. Och de, som voro dömda att korsfästas, kommo
släpande på sina kors, och de, som skulle halshuggas,
kommo med sina bilor. Hon såg dem, som voro bortförda i
slaveri till främmande land och vilkas ögon brunno av
hemlängtan. Hon såg alla eländiga slavar, som måste arbeta likt
lastdjur och vilkas ryggar voro blodiga av gisselslag.

Alla dessa olyckliga människor ropade som med en enda
mun och sade:

— Öppna, öppna!

Då trädde slaven, som vaktade ingången, ut genom dörren,
och han sporde dem:

— Vad är det ni åstundar?

Och dessa svarade som de andra:

— Vi söker den stora profeten av Nasaret, som är kommen
till jorden för att ge fångarna deras frihet och slavarna
deras lycka åter.

Slaven svarade dem i trött och likgiltig ton:

— Ni kan inte finna honom här. Pilatus har dödat honom.

När detta var sagt, tyckte hon, som drömde, att bland

alla de olyckliga skedde ett sådant utbrott av hädelse och
hån, att hon förnam huru jord och himmel darrade. Hon
själv kände sig isad av skräck, och en sådan skakning
genomfor hennes kropp, att hon vaknade.

När hon nu väl hade vaknat, satte hon sig upp i bädden
och sade till sig själv:

— Jag vill inte drömma mer. Nu vill jag hålla mig
vaken hela natten, så att jag må slippa att se mer av detta
förfärliga.

Men nästan i samma ögonblick, som hön hade tänkt detta,
hade sömnen blivit henne övermäktig på nytt, och hon hade
lagt ner sitt huvud på kudden och insomnat.

Åter hade hon drömt, att hon satt på taket av sitt hus,

100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:28:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kristleg/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free