Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kroppsvård och själavård - III. Medicinskt-vetenskapligt tänkande och religiös erfarenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofärdig från moderlivet (Apg. 3: 1—4: 30), i
Lydda Eneas, som i 8 år legat lam till sängs,
(Apg. 9: 32—35) och gör slutligen undret i
Joppe, då han väcker den döda Tabita-Dorkas
till liv (Apg. 9: 36—43). Denna berättelses
korthet ger oss inga hållpunkter för diagnos
och bedömning. Paulus botar i Lystra en man,
som sedan födelsen varit oförmögen att bruka
sina fötter (Apg. 14: 8—18), i Filippi på andra
resan (Apg. 16: 16—18) »fördrev han en
spådomsande ur en tjänsteflicka», i Troas på tredje
resan hände olyckan med Eutykus (Apg. 20:
9—10), som ansågs död, vilket av berättelsen
att döma ej behöver vara fallet. Det kan ha
varit en chock eller en hjärnskakning. På resan
till Rom (Apg. 28:3—6) väntade omgivningen,
att Paulus efter ett ormbett skulle svälla upp eller
dö — intetdera skedde. På Malta (Apg. 28:7
—10) botade han Publius, som hade en
magsjukdom med feberanfall, och även andra
sjuka passade på och blevo behandlade och botade.
Från profan läkaresynpunkt är således
ka-suistiken från apostlarnas tid mager. Paulus’
egen inställning och erfarenhet framgår
tydligt av hans mycket citerade ord i 2 Kor.
12: 7: »För att jag icke skall förhäva mig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
